Ibland är jag lite för snabb i svängarna och mysfaktorn är på topp. Nu talar jag om rean. Redan på bussen in, yes vi fick ta bussen för jag satt ju och bloggade bort tiden så stressen kom springandes, längtade jag efter kaffepausen i solen. Jag skulle möta upp Johanna utanför 0945. Stressandes kom jag till ett hav av människor. Inte bara jag som var mammaledig och sugen på att fynda. Mitt mål var två soffbord som jag suktat efter sedan de öppnade för några årsedan. Nu skulle här fyndas. Folk sprang in och jag kämpade mig in i den trånga hissen, läs jag och 40 andra mammor med barnvagn. Väl uppe frågade jag fint i kassan – finns det några soffbord kvar. Fick ett surt svar – du får leta. Redan då kom svetten. Trängde mig fram bland allt folk och lyckades få det sista soffbordet. I huvudet snurrar 70% och jag raffar åt mig tre hyllor som kan vara bra att ha. Det kostade ju nästan inget;) När jag kommit en tredje del in i butiken så börjar kön. Läs jag har vagnen full med hyllor och släpandes på en stor kartong med borden. Där får jag stapla mig fram i trettio minuter och svetten rinner. Thea som är van att shoppa med den galna mamman sover lugnt vidare. Om ni undrar vart Johanna är så var hon inne i en minut och sen vände. Väl framme i kassan är alla genomsvett och jag ska betala. Men vart är mitt kort? Hmmm det ligger ju i den andra jackan. Phu efter lite ringande kommer Johanna som en räddande ängel och betalar hela kalaset. Väl ute skulle vi släpa alla fynden hem till min mammas jobb.
Tack och hej det var dagens träning!